...You know this area?

6.15 ringde klockan. Ingen av oss har sovit mycket i natt. Det hade regnat sedan kl. 01.00, och regnets smattrande på taket låter t.o.m mer än vår fläkt som är på sin högsta nivå. Vi gick upp tidigt men hade ändå inte räknat med morgontrafiken och att det skulle ta 20 min att hitta en taxi! Men till slut, efter 50 min i taxin, kom vi fram. Marknaden där vi skulle sälja hängare var inomhus, på 7:e våningen i ett jättefint hotell. Det var ett extra plus att det fanns toaletter och aircondition där. Marknaden bestod mest av säljare och köpare av icke-thailändskt ursprung. Det såldes smycken, mat, kuddar och man får inte glömma klädhängare från Annikas projekt!
Efter lunchen stängdes marknaden och vi skulle åka tillbaka hem till slummen för att lämna de galgar som var kvar. Vi gick ut på gatan med vår packning och skulle leta efter taxi. Vakten till hotellet hittade genast en taxi åt oss - det tog 5 sek sedan var en bil framme. Lite skillnad från hur lång tid det tog för oss på morgonen. Vi visade lappen där adressen står på thailändska. Chauffören rynkade pannan och pekade på adressen med frågande min. 
- "Yes, it's the address," sa vi. 
- "... You know this area?" frågade chauffören. 
- "Yes," svarade vi.
Chauffören såg frågande på oss men beslöt sig ändå för att köra. Man förstår hur han tänker - varför vill två blonda ungdomar, som nyss kommit ut från ett jättefint hotell, åka till slummen? Tyvärr kunde han inte tillräckligt bra engelska för att vi skulle kunna förklara.
När vi kom tillbaka till slummen hörde vi en liten röst ropa på oss. Det var ett av barnen från förskolan som ville umgås med oss. Han pratar knappt någon engelska så att kommunicera är väldigt svårt. Men vi antar att han gillar oss, eftersom han gav Linda en kram.
På eftermiddagen fick vi lite ledig tid och vi bestämde oss för att vara riktiga turister för en eftermiddag. Vi beökte Wat Pho - ett tempel med en liggande Buddha. Vårt nästa mål skulle vara Grand Palace, men det var redan stängt. 
 
Igår kväll hände något spännande! Vi visade hur en kortlek fungerar för Princess och Pinky, som aldrig sett en innan. Vi lärde dom  "Finns i sjön", som blev översatt till "Fish in lake". Hur tycker ni man ska förklara det namnet...?

Kommentarer
Postat av: Anna Rundblad

Hej tjejer!!

Det är härligt att läsa eran blogg, man känner igen sig mycket i det ni skriver. Jag har känt annicka sen jag var liten vi kommer från samma by i småland. Vi har varit med henne i slummen och hälsat på och man blir tårögt av att se vilken glädje hon sprider bland de som bor där och vilken livsglädje de har som bor där trots att de lever under så tuffa förhållande. Jobba hårt, njut av thailand och ha det riktigt spännande och roligt i fortsättninge. Hela våra familj följer eran blogg med spänning. :-) Hälsn anna

Svar: Hej Anna!Om du kommer från samma by som Annika, känner du säker Carros mamma - Elisabeth Altsäter - som också kommer från Landsbro. Det var genom henne vi fick kontakt med Annika och kunde åka hit till Thailand.
Ja, det är så enorma kontraster här jämfört med Sverige. Annika gör verkligen stor skillnad för de som bor här i slummen. Och trots deras svåra situation finns både hopp och glädje kvar. Vi möts alltid med många leenden här, och en och annan "hello" med thailändskt brytning.
Tack för din kommentar och för att du och din familj följer bloggen! Vi ska göra så mycket som möjligt av denna resa, och förhoppningsvis gjort livet lite enklare för dom i slummen.
livetibangkoksslum.blogg.se

2012-10-30 @ 21:10:06

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0