Idag blev vi intervjuade av Corren (tidningen denna gång)! Vi är verkligen tacksamma över att de ville skriva om oss och att vi får möjligheten att sprida vidare om hur livet i Bangkoks slum faktiskt är. Artikeln kommer att publiceras i tidningen omkring början av december. Återkommer när vi vet mer exakt, men missa det inte!
Så till vår första frågetällning som är: hur hjälper samhället de i slumområdet Klong Toey? Vårt svar är detta:
I Bangkok finns det finns statliga skolor som är gratis att studera i, men skoluniform, mat, böcker mm kostar och därmed har vissa i slummen inte råd. Sjukvård kostar också mycket pengar och många i slummen har inte råd med heller. Det finns dock kliniker som de allra fattigaste kan besöka gratis. Problemet är att människor i slummen inte vet om att dessa möjligheter finns, eller har de inte har tillräcklig initiativförmåga eller vilja att söka information. Det blir problem för de med någon psykisk sjukdom och som inte själva kan ta ansvar. ”Det behövs någon som drar igång det hela, och tyvärr är det sällan thailändarna själva” enligt Annika. Annika är den svensk kvinnan som bor i Bangkok och som var vår kontakt och bedriver diverse projekt för att hjälpa människor i Bangkoks slum.
En bild när vi är på väg till Sunvieng, den handikappade killen med en sjuk mor.
Det finns ingen A-kassa som befolkningen vet om eller liknande hjälpmedel till de arbetslösa. Det finns ett bidrag på 500 Bath (ca 120 SEK) om man är en registrerad handikappad. För att kunna bli registrerad måste man besöka ett sjukhus eller läkare. Äldre kan också få detta bidrag.
Nästa bild visar "gatan" där Moew bor.
Det fanns väldigt många volontärorganisationer i området som hjälper till, och de flesta av dem är kristna.
"Huvudgatan" i vårt område. I den nedersta våningen i det gröna huset låg förskolan som vi besökte och där vi hade engelskalektioner för barn. Mer information och bilder om den skolan kommer imorgon.
(Lägg märke till muren med traggtråd...)
Det är många som undrar om det inte var läskigt att bo i slummen. Men nej, det kändes väldigt säkert i slummen, vi kändes oss inte hotade någon gång. De mest vanliga brotten som ändå finns där är användning av droger, men också att stjäla eller att göra inbrott. Det finns värre områden än där vi bodde som har tyngre kriminalitet, men Bangkok är väldigt säkert jämfört med andra storstäder.
Alla thailändare vi mötte i slummen var så otroligt artiga och glada. De hade alltid ett leende på läpparna och ville alltid hälsa på oss men det enda de kunde på engelska var "Hello, how are you?".
Barnen på bilden nedanför gick på förskolan vi besökte. En dag hörde vi ett rop och de två sprang fram till oss. Båda kramade oss och vi fick till och med en puss på kinden.
