Hur är skolan och hur försörjer de sig?
Nu till vår andra och tredje frågeställningar som är:
Hur ser skolsituationen ut i slumområdet Klong Toey och Thailand i allmänhet?
Och hur försörjer sig de vuxna i slummen?
Den thailändska skolan är som skolan var i Sverige för 30-40 år sedan. Här ska man lära sig utantill och rabbla saker så att man kan det i huvudet. Man kan fråga sig om det är så dåligt egentligen. De lär ju verkligen in saker och nöter in det. I skrivning skriver man sällan själv som vi gör här i Sverige utan man ska skriva efter förprickade papper. Detta gör att många thailändare skriver väldigt fint. I vissa skolor går man väldigt långa dagar (kl 8–18) och har läxor som måste göras när man kommit hem. Men liksom i Sverige beror det väldigt mycket på individen hur mycket man pluggar. I religionslektionerna läser man bara buddhism eftersom 95 % av thailändarna är buddhister. I språklektionerna läser man utöver thailändska även engelska och kinesiska. Men tyvärr är engelskan väldigt dålig. En orsak till detta är att det inte finns tillräckligt många engelskalärare med engelska som modersmål. De engelskalärare som finns är mest thailändare som bara kan grammatik och att skriva engelska, men de kan inte tala engelska särskilt bra. Vi märkte ändå att den yngre generationen thailändare är mycket bättre på engelska jämfört med de äldre. Det finns volontärer som arbetar som engelskalärare. Men dessa kommer och går, så undervisningen får ingen kontinuitet.
Förskolan vi besökte:
Ett tag var spelet Temple Run på Carros mobil mycket intressant...
Många barn slutar skolan i tidig ålder. Den största anledningen till detta är att föräldrarna inte har råd eftersom skoluniform, mat och böcker mm kostar. Föräldrarna har oftast inte en utbildning och tycker att deras barn ska följa deras fotspår. Men det finns de som har motsatt åsikt. Moew satsar allt på sina barn och hennes döttrar pluggar som tusan. Deras framtid är redan utstakad som läkare. Så det är väldigt olika.
Väldigt få personer i slummen har en universitetsutbildning. Universitet är inte gratis som grundskolan utan kostar väldigt mycket, och det är sällan som föräldrarna kan stödja med pengar. Det är bara vissa linjer som man kan få studielån till. För ekonomilinjer kan man få lån men inte till en dramautbildning. I allmänhet i Thailand är det som i Sverige, att väldigt många har en universitetsutbildning.
När vi var och besökte Grand Palace upptäckte vi att några skolelever smygfotade oss. I gengäld fick vi ta ett kort på dom.
Arbete
Det är väldigt låg arbetslöshet i Thailand och även i slummen, alla som vill ha ett arbete kan få ett arbete. Det finns en massa ”onödiga” jobb enligt våra svenska mått. En man står som vakt i varje gatuhörn, 15 personer jobbar i en restaurang där det i Sverige skulle det funnits 2 servitriser. Men är det så ”onödigt” egentligen? Ju fler människor som har jobb desto mindre blir kriminaliteten.
De flesta i slummen är egen företagare som säljer någon vara på gatan eller i hemmen, ett exempel är när vi fick fotmassage blev vi masserade i deras sovrum/vardagsrum/kök. Andra vanliga jobb är i affärer som biträden. Om man vill tjäna pengar måste man komma utanför slummen och därför arbetar de flesta utanför området. Det är långa arbetsdagar i Thailand, fast med ett väldig lågt tempo.
Här är stället där vi fick fotmassage:
De flesta jobbar svart (nästan bara de statligt anställda betalar skatt) och därför har de sällan någon pension. Därmed förlitar de sig på att familj och barn ska ge bidrag med pengar när man bli äldre. Det är mycket större skillnader mellan män och kvinnor i yrkesval än vad det är i Sverige. Restaurangbranschen eller de som syr kläder är bland de mest jämställda jobben. Taxichaufförer och poliser är i princip bara män, men det finns kvinnor och blir säkert mer och mer kvinnor enligt Annika. Bland chefspositioner är det relativt jämlikt och den thailändska premiärministern är en kvinna. Men det är inte så att män jobbar mer än kvinnor, utan att kvinnor får jobben med de sämre arbetstiderna. Annika hoppas att om den yngre generationen utbildar sig mer blir det nog mindre skillnad mellan män och kvinnor.
Thailändarna prioriterar sin ekonomi på ett annorlunda sätt jämfört med oss svenskar. Det finns de som bor rätt bra i slummen, men många verkar inte bry sig på samma sätt som vi om hur deras boende ser ut. Närområdet täcks av smuts så varför ska de ha det städat? De prioriterar mopeder, telefon och TV. Alla har en TV därför att det är status att ha en. Man umgås ute och inte i hemmet och därför behöver inte huset se bra ut.
