Livet i Bangkoks Slum

Vi är äntligen här!

Efter ca 11 timmar på flyg, airtrain och skytrain så träffade Annika oss vid Nana station. Hon visade oss sitt hem och bjöd på frukt. Därefter bar det iväg ut till slummen. Slummen är rätt svårt att komma till, antingen åker man dit med taxi eller med buss. Men till slut kom vi fram.

Det är väldigt varmt här! Vi svettas tonvis, bara efter några minuter men kompenserar det med att dricka tonvis med vatten. Det finns inga turister här, vi är nog de enda europeerna just här - och vi får många blickar. Men alla är supertrevliga och de få personer som kan engelska vill gärna prata med oss.

Vi bor hos Moew, en kvinna som jobbar pa en förskola (som vi också besökt) och har två döttrar. Huset är (enligt svenska mått) väldigt basic. I toaletterna måste man spola själv, el ska man ha på så lite som möjligt för det är jättedyrt. Rummet vi bor på är ok, men också det jättevarmt. Ungefär 40 grader därinne dygnet runt, och vi har inget aircondition utan en fläkt som är på så fort vi är i rummet.

I fredags var vi trötta av resan och av alla nya intryck. Så resten av eftermiddagen gick vi runt och tittade. Vi köpte fotmassage också, och pratade med kvinnan som jobbar där.

Idag, lördag, när vi till slut kunde få tag på en taxi mötte vi upp Annika och shoppade tyger till hennes galgprojekt i China town. För att komma dit fick vi ta en åktur på floden med båt - väldigt vackert med de stora templen bredvid vattnet. Sedan bestämde vi oss för att åka till turiststråket Khosan Road (stavning?) och vilken kontrast! Här är det thailandare som prackar på oss att köpa deras varor. Här finns McDonalds, Sturbucks (där sitter vi nu) och Burger King. Här finns riktiga toaletter, aircondition och turister överallt. Vi hörde en turist säga: so this is the real Thailand....

Oh herre gud, du har ingen aning - tänkte vi.