Livet i Bangkoks Slum

 

 

Idag hade vi förmiddagen ledig - och vi måste ju utnyttja vår tid här till max. Så vi bestämde oss för att se ett måste för Bangkokturisten; Grand Palace. För att komma dit tog vi taxi (och det tar fortfarande ca 20 min att få tag på en taxi här i slummen). Vår taxichaufför, Mr Somboon, var väldigt pratglad med sin knappa engelska. När vi åkte förbi FN huset och The Government House (där det var en stor demonstration) drog han sig inte för att kritisera staten. Där fanns bara korruption och pengar är det enda som betyder något, tyckte han. Kungahuset däremot hyllades. Här i Thailand är kungen väldigt viktig. Det finns bilder på honom överallt och varje morgon och kväll hörs "kungahus-sången". Även här i slummen.
Idag var regnmolnen borta och solen har kommit fram igen, och med den värmen. Trots värmen var vårt besök på Gran Palace väldigt roligt, det är så stort och coolt.

 

Vid lunch åkte vi tillbaka för att träffa Annika och jobba. Men det var inte bara Annika vi träffade. 3 andra personer från två tidskrifter, Thailandsposten och Scandasia, var där för att göra reportage om Annika och hennes projekt. Vi fick - trots att vi måste sett ofräscha ut - stå som modeller och visa upp galgarna. Vänta några veckor så kanske vi syns i tidningarna.

 

Resten av eftermiddagen jobbade vi på för fullt. Dagens arbete var att skapa jobb till den handikappade killen,  genom att sy julgranar av tyg som han sedan kommer kunna göra färdiga och sälja. Efter några timmar kom några kvinnor, inkl Moew, som började sortera galgarna. Även den handikappade killen kom, och visade upp sina nya skor med ett stort leende. Resten av eftermiddagen var lokalen full med hårt arbetande kvinnor.
Under arbetet tog vi en liten paus och besökte ännu en familj i slummen. Denna familj bestod av mamma, dotter och två systersöner (tror vi). Dottern är i vår ålder, 18 år gammal, men har sedan födelsen varit sjuk. Deras hus, om man kan kalla det så, är väldigt likt den handikappade killens som vi besökte igår. Dottern har ett eget rum och en säng. Hon kan inte prata eller gå, så en säng är ett måste. Övriga i familjen hade endast en madrass som möbel (alltså inte ens en säng). Tragiskt nog finns nästan inget hopp om förbättring för dotterns välmående. Hon kommer nog aldrig att kunna prata eller gå. Hon kommer heller aldrig kunna få in pengar till familjens lilla ekonomi. Sorgligt men sant.
I youtube klippet om Hang On Hangers syns hon och hennes mamma lite grann.

http://www.youtube.com/watch?v=WyYCu1GJe3A